3emaj2008

Sitter och tänker tillbaka på den dagen jag gjorde graviditets testet, hemma på toaletten. Hade ärligt talat inte alls väntat mig ett plus, gjorde mer testet "bara för att". Men trodde att min mens var en aning sen pågrund av att jag ätit dåligt, och har ju som aldrig haft någon större koll på den heller direkt. Och så kom plusset, på mindre än en minut! Det enda jag kunde tänka mig var att det skulle försvinna, för inte skulle det väl vara ett plus på stickan? Jag började läsa igenom informations papperet som följde med, verkligen lusläsde vartenda ord, och ja, enligt det testet så var jag verkligen gravid. Men ville ändå inte riktigt fatta det, så försökte ringa mamma och fråga "om det blir ett plus på testet på mindre än en minut, visst försvinner det då?", men så var det ingen mottagning på hennes mobil, så hon var inte kontaktbar.. Så det var bara sitta där och vänta på att plusset skulle försvinna. Vilket det förstås dock inte gjorde. 
Och när det fortfarande inte gick att få tag på mamma så ringde man Pillan, som förstås inte heller svarade. För det gör hon väl endast en gång av tio när man ringer henne. Men ringde till slut på hemtelefonen och var påväg att börja storböla när hennes mamma svarade, haha så pinsamt det skulle ha varit. Men så kom hon hem till mig och vi pratade igenom allting, och fick slutligen tag på mamma som jag pratade igenom allting med också. Och hon var väldigt stöttande, frågade vad jag ville göra och sa att hon skulle stötta mig vilket beslut jag än tog. 

Det känns så overkligt, känns ju som igår jag gjorde detta, och så var det över ett halvår sedan. Och nu sitter man och väntar på sin älskling, som ska komma om endast två veckor och någon dag! Det är så overkligt.. Så svårt att förstå.. Och om man tänker på hur mycket jag har förändrats, jag är inte ens samma person som tidigare. Inte alls. Jag är så extremt förändrad. Förut brydde man sig inte, tog inte alls ansvar för sig själv på samma sätt som idag.


Hittade den här gamla bilden på mig nu nyligen i en kompis album,
som är från Englands resan med min förra skola när man gick i sjuan. 
Svårt att förstå det är jag.





Och så har jag rensat ännu mer babykläder, och även fått en hel kasse med nästan helt nya babykläder av någon väninna till mormor. Det var jätte fina kläder, fast lite synd att allting var så smått.. För hur ska man hinna använda allting? Men kul är det, och väldigt sysselsättande! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0