1VECKA efter bf

Jaha, sitter här än. Inga förvärkar, inget vatten har gått. Börjar känna mig lite besviken. Igår upptäckte jag att jag inte kan käka mig i en massa ananas heller. Verkar inte tåla det. Gav ingen reaktion på att det kunde va koppling till ananasen i Fredags när jag åt den, men igår så började det klarna. Jag kände mig svullen i munnen, skakig och illamående. Framförallt en extremt, enorm spännings huvudvärk som aldrig förr! Kände mig till och med en aning dåsig.

När det nu hänt två gånger efter att jag ätit ananas så kan det väl inte bero på något annat? Ja, en fet besvikelse iallafall. Hade ju planerat att käka ananas nästan hela dagen idag. Typiskt min tur. Men, trapporna finns kvar! De kan jag inte bli allergiska emot, trots att tanken på att springa i dem gör mig utmattad.

Idag ska (BORDE) lillan födas. Jag vill verkligen det. Är inte ett dugg rädd inför smärtan. Läste också i mitt horoskop idag att det skulle ske en del överraskningar idag. Hm, man kan ju undra vad det kan vara? Att förlossningen sätts igång ändå, och att det blir en pojke? Det skämtade mormor om. Vad förvånad jag skulle bli. Jag skulle förstås vara lyckligast i världen ändå, men en flicka är ju vad det
ska vara. Även om jag endast tagit med mig neutrala röda babykläder till förlossningen, ifall att. Trots att jag ändå är säker på att det är en flicka.


Drömde även inatt att jag födde henne. Kanske för att det var mina sista tankar innan jag somnade eller liknande, men iallafall. Var den sötaste lilla flicka i hela världen, som kunde säga mamma på en gång! (?).

Tänkte lite på lillans vikt också. När jag var i vecka 35 och var på ultraljud i Lycksele, så sa dom att lillan var beräknad att väga ungefär 3,6 kilo på BF dagen. Nu när jag gått över en vecka, ska jag då trycka ut en 4 kilosbaby?! Nä, nu känner jag bara att det är ännu mer bråttom, jag måste föda nu!

Men ja, ni märker väl om det kommer in några fler inlägg idag/imorgon. 
...Och ärligt talat så hoppas jag inte att det gör det. 


Hittade en gullig bild på jag och Thora(klasskompis) i min mapp. 
En tröttare dag för mig dock, men fin Thora! Saknar skolan lite nu.


Btw, kände att jag bara ville säga en sak också. Någon kommenterade att mina inlägg bara handlade om ilska, vilket inte är ett dugg sant. Kanske bara är den som skrev det som endast läser mina "ilsk"-inlägg.

Jag kommer inte sluta med att blogga pågrund av dom få negativa/kritiska kommentarerna jag får. Den största anledningen till att jag bloggar ihuvudtaget är faktiskt för min egen del, för att i framtiden se hur jag tänkte, formulerade och ville ha saker och ting nu. Det är som en sorts dagbok jag har valt att dela med mig till allmänheten.

Att jag hellre skulle lägga ner tid på dom negativa kommentarerna än dom positiva, är självklart inte ett dugg sant. Dom som ger mig positiva kommentarer vågar oftast lämna något efter sig, så jag får chansen att svara på dom personligen. De negativa som hamnar på min blogg är för att jag vill klara ut saker, för ibland är det fler än en som missuppfattat saker o ting.

Någon som har något förslag på hur man kan sätta igång en förlossning?

23EMAJ2008

Jahapp. Jag lyckades ta mig till skolan idag iallafall, men det var då på nöd och näppe. Och så hade jag bestämt att jag först skulle gå och kolla på omvårdnadsprogrammet och sedan hotell & resturang. Men så gick ju jag och babblade på med Jannike och insåg när det var för sent att jag gått fel.. hamnade på elprogrammet! Det var det värsta, urtristaste och dummaste program jag någonsin varit med om. Elektriker, usch det skulle jag aldrig kunna bli. Och jag kan garantera att det här intygade det. Och när vi var där och gick så hade jag ju förstås oturen att få förvärkar, nu och då. Och en aning uppmärksamhet kan man väl säga att man kanske drog till sig.. Det var avskyvärt. Pinsamt också, jag hatar att få foglossningar, förvärkar och sammandragningar inför folk. Alla tror ju att det är hur allvarligt som helst och att förlossningen är på G eller liknande. Plågsamt säger jag bara.. Men sedan lyckades jag "smita" iväg en kvart innan det slutade. Så det betyder allså att jag hade stått ut med att vara där i 45 min, men det kändes helt seriöst som flera timmar. For sedan till folkan för att gå på Hotell och resturang, och efter halva vägen så kom några andra tjejer, delvis från klass och paralellklassen och så följdes vi åt dit. Och när vi kom dit blev vi bjuden på kladdkaka och kom fram till att det verkade inte vara fler som skulle komma. Skulle tydligen vara 12 st, men vi blev 7 st. Kom fram till att jag inte tror jag kommer vilja gå Hotell & resturang i framtiden heller, inte min grej. Men lyckades då gå hem efter det, men jag kan garantera att det kändes.. Trodde jag skulle gå av på mitten av förvärkarna.. Gjorde så förbaskat ont när dom väl kom. 


"Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna 
av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. 
När du slappnar av avtar värkarna."

Hmm.. Jo, slappna av. Haha.. I Onsdags fick jag en redig värk mitt i gatan när jag och Marielle skulle gå över, och så precis när jag stannade upp(hade verkligen noll möjlighet att bara gå på då.) så ropade Pillan på mig bakifrån, som precis kom ut från Frasses, så då vände man smart som man var, mitt på gatan stod man där som någon efterbliven gamling. Tur att det är lite trafik i Vilhelmina, annars hade jag nog ganska säkert nära på blivit påkörd. 

Men som det stod så kan jag ju garantera att det inte alltid är så lätt att slappna av iallafall. Men ska väl komma ihåg det och försöka nästa gång en förvärk sätter igång. Får se om det fungerar.. 

21amaj2008

Jahapp, steg upp klockan 12 idag. Det var någe nytt faktiskt, för tror jag vred och vände på mig tills klockan var vid 3-4 tiden och sedan satt förstås lillan igång att hicka igen, någon gång då. Och vid 6 tiden var det då bara o kliva upp för att gå på toa och fylla på med vatten. Och jag hade faktiskt en hel del förvärkar inatt också kom jag på, men jag var alldeles för trött för att börja ta tid på dom. Kände väl på mig att det bara var det gamla vanliga. Och det gav ju dessutom med sig efter ett tag. Men allt för mycket sömn vart det väl inte inatt heller..

Jag börjar känna mig arg och frusterad av att jag är så trött hela tiden och aldrig orkar upp före tolv. Som i Tisdags, jag ville verkligen på skolan då, men som jag tidigare sa så lämnade energin mig helt och hållet. Jag orkade då knappt lyfta mig egen arm kändes det som. Så jag missade tydligen en bra forum Teater på folkan som var mellan halv tio och halv tolv, och sedan missade jag Engelska lektionen som jag ville gå på vid tjugo i ett. Egentligen hade jag ju ingenting "där o göra" eftersom jag gjort färdigt mitt arbete, men tänkte ju lämna in det iallafall till läraren och få umgås lite bara.. Men icket. Min kropp sviker mig totalt just nu! 

Men sedan om man tänker efter så har jag ju gått tre dagar övertid nu, så kanske inte är allt för konstigt.. Men orättvist. Jag trodde aldrig jag skulle vara så hajj på att gå till skolan faktiskt, men sedan när jag tänker efter så kommer jag ju aldrig hinna/orka till skolan när lillan är född. Åtminstone inte på några lektioner med den här klassen, så det känns som om jag vill vara med så mycket som möjligt nu. 

...Jag tror nog ärligt talat jag kommer sakna skolan.

Kanske är för att när jag börjar skolan igen, när lillan börjat dagis och jag börjar i nian, då lär jag ju vara äldst på skolan. Eftersom dom som går i sjuan nu, blir dom som jag kommer att gå nian med sedan. Så det blir bara yngre folk att gå med..>< Kanske vänjer mig, men det känns lite motsträvigt just nu att bara gå med yngre människor. Även om jag kommer gå skolan då för att verkligen satsa på betygen.. Men aja, det kommer väl fixa sig. 


Idag ska jag iallafall till barnmorskan, vid halv fyra. Hon sa sist någonting om att hon skulle kolla fostervattnet den här gången också, och är det lite så skulle jag skickas till en bedömning till Lycksele för att bli.. (?) igångsatt, antagligen. Känns inte som om jag vill bli det faktiskt, jag vill ju att värkarbetet ska sätta igång av sig själv, i lugn och ro. Men ja, sådant går ju inte att råda på. Men lite skönt skulle det ju allt vara om hon hade tankar på att komma ut nu lillan. Det kan jag ju förstås inte neka till.

3emaj2008

Sitter och tänker tillbaka på den dagen jag gjorde graviditets testet, hemma på toaletten. Hade ärligt talat inte alls väntat mig ett plus, gjorde mer testet "bara för att". Men trodde att min mens var en aning sen pågrund av att jag ätit dåligt, och har ju som aldrig haft någon större koll på den heller direkt. Och så kom plusset, på mindre än en minut! Det enda jag kunde tänka mig var att det skulle försvinna, för inte skulle det väl vara ett plus på stickan? Jag började läsa igenom informations papperet som följde med, verkligen lusläsde vartenda ord, och ja, enligt det testet så var jag verkligen gravid. Men ville ändå inte riktigt fatta det, så försökte ringa mamma och fråga "om det blir ett plus på testet på mindre än en minut, visst försvinner det då?", men så var det ingen mottagning på hennes mobil, så hon var inte kontaktbar.. Så det var bara sitta där och vänta på att plusset skulle försvinna. Vilket det förstås dock inte gjorde. 
Och när det fortfarande inte gick att få tag på mamma så ringde man Pillan, som förstås inte heller svarade. För det gör hon väl endast en gång av tio när man ringer henne. Men ringde till slut på hemtelefonen och var påväg att börja storböla när hennes mamma svarade, haha så pinsamt det skulle ha varit. Men så kom hon hem till mig och vi pratade igenom allting, och fick slutligen tag på mamma som jag pratade igenom allting med också. Och hon var väldigt stöttande, frågade vad jag ville göra och sa att hon skulle stötta mig vilket beslut jag än tog. 

Det känns så overkligt, känns ju som igår jag gjorde detta, och så var det över ett halvår sedan. Och nu sitter man och väntar på sin älskling, som ska komma om endast två veckor och någon dag! Det är så overkligt.. Så svårt att förstå.. Och om man tänker på hur mycket jag har förändrats, jag är inte ens samma person som tidigare. Inte alls. Jag är så extremt förändrad. Förut brydde man sig inte, tog inte alls ansvar för sig själv på samma sätt som idag.


Hittade den här gamla bilden på mig nu nyligen i en kompis album,
som är från Englands resan med min förra skola när man gick i sjuan. 
Svårt att förstå det är jag.





Och så har jag rensat ännu mer babykläder, och även fått en hel kasse med nästan helt nya babykläder av någon väninna till mormor. Det var jätte fina kläder, fast lite synd att allting var så smått.. För hur ska man hinna använda allting? Men kul är det, och väldigt sysselsättande! 

RSS 2.0